Undra varför det är så att allt bara snurrar i huvudet ibland. Igår hade jag en sån dag där allt bara snurra och jag var nedstämd hela dagen nästan. Jag tänker på allt och ingenting.

Jag vet att det finns en person som jag saknar så oerhört mycket i mitt liv så det inte ens går att förklara! Det gör ont varje dag jag öpnnar ögonen och inser att du inte är här idag heller. Att du inte vill ta del av våra liv, är så svårt för mig att förstå.. En gång i tiden var vi det enda som existera i din värld, idag är vi knappt välkomna, varför?


Sen finns det två personen som jag blir så arg på minst en gång i veckan för allt det ni gör hela tiden, varför? Kan ni inte bara sluta med det ni håller på med och hitta ett annat jävla intresse istället för det intresset ni har idag?!?!

När man är såhär nere så känns det inte som om någonting hjälper. Jag vet att man ska tänka på det man har här i livet och  inse att man har det JÄVLIGT bra om man jämför med folk i andra delar av världen. Men ibland så kommer det en klump i magen som bara måste få vara där ibland, för att man ska börja tänka. Men hur mycket orkar man tänka egentligen..?