komplicerat.

Undra om det hade varit lättare om du hade mått bra? Jag orkar egentligen inte lägga ner energi på detta men knäpp som man är så gör man det i alla fall. Jag har mycket jag skulle vilja säga dig men den dagen kommer aldrig komma, för vi ses aldrig en helt vanlig kväll och bara pratar. Man måste liksom komma förbi din enormt tjocka mur du har omkring dig, den är inte lätt att taq sig igenom om man säger så. Jag har gjort många försök men har bara fått ta ett steg tillbaka hela tiden. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som håller mig fast, men nåt är det och det blir jag knäpp på. Du finns i mina tankar i princip hela tiden..




Någon dag ska jag ha svar på mina frågor..




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0